Ja då var det dags att ge er en lång och fin tävlingsrapport från det stora äventyret i värmlandsskogarna. Har valt att dela upp det sträcka för sträcka för att det ska bli lite överskådligare.
Prologen: Började med start i stadsparken i Arvika. En rogaining (man får ta kontrollerna i valfri ordning) låg framför oss där vi i de centralaste delarna av Arvika fick ta kontrollerna tills fots och de som låg lite utanför med Inlines. Vi kom iväg ok och valde att ta en kontroll till fots för att sedan gå på de som låg på Inlinesdelen. Här skulle vi kanske dock ha tagit ytterliggare en kontroll tills fots då vi fick springa en liten omväg på slutet för att ta denna kontroll. Annars flöt det på helt okey trots att vi låg sist redan efter prologen =) Hela prologen averkades på 1 timme och 6 min.
Cykling med repmoment: Från Arvika bar det av på en lång cykling som skulle ta oss till Köla Kyrka. Vi kände oss båda lite sega och vi fick väl igentligen aldrig upp någon vidare fart på hela sträckan. Oríenteringen fungerade bra även om vi blev lite fundersama då det inte satt någon kontroll där första kontrollen skulle sitta. Vi knöt vårt markeringsband för att visa att vi vart där och fortsatte. Nästa kontroll skulle ligga på toppen av en gammal tågtunnel som vi kom cyklandes igenom. Vi gick upp på toppen men återigen kunde vi inte hitta någon kontroll. Letade säkert i 15 minuter innan vi gav upp och fortsatte. Efter att ha åkt in på en grusväg som gick uppför iprincip hela tiden och aldrig tog slut, eller ja jo den gjorde ju det tillslut men den var vannsinigt lång så kom vi fram till en vändplan där kontrollen skulle ligga. Men återigen fanns det ingen kontroll och nu började vi undra om det var någon som jävlades med oss. Vi ringde tävlingsledningen som meddelande att det hade blivit något knas med dessa kontroller så de hade inte hunnit sättas ut. (Tävlingsledaren hade glömt sätta ut dessa fick vi reda på senare)
Från denna kontroll planerade vi sedan att istället för att åka en jätte omväg runt på grusvägar släpa cyklarna genom skogen någon kilometer för att komma ut på en annan väg. Det visade sig dock vara lite svårare än beräknat då det var väldigt brant överallt och dessutom så hade de röjt i skogen så det låg lika mycket träd ner som det stod upp. Tillslut kom vi fram till en å och då visste vi att vi kunde följa den för att komma fram på vägen. Tyvärr visste vi inte riktigt om vi skulle gå åt höger eller vänster men om vi gick åt vänster så skulle vi antingen komma fram på vägen eller till en sjö. Oturligt nog kom vi fram till sjön efter ett tag vilket innebar att det bara var att släpa cykeln tillbaka igen. Tyvärr hade vi ingen egen kamera med oss men här skulle det passat perfekt med en bild för det går inte att beskriva hur jobbigt, eländigt, besvärligt det var att ta sig långs den där fantastiska ån upp till vägen. Ett tips för er som läser detta är att prova inte att släpa en cykel genom tät skog i någon timme sådär, det är inte nyttigt för den mentala hälsan.
Efter att ha kommit upp på den lilla grusvägen (att en grusväg kan göra en så enormt lycklig är ganska märkligt) så var det nu dags att börja ta sikte på nästa kontroll där vi skulle genomföra ett klättermoment. Orienteringen gick fortsatt bra och nu fick vi för ovanlighetens skull cykla en del på asfalts vägar. När vi kom fram mot klippan vi skulle klättra på fick vi lämna cyklarna på en grusväg för att sedan ta oss upp för en brant sluttning för att ta oss upp till foten av klippan. Här fick vi reda på att 1 i laget skulle jumarera (klättra uppför ett rep) upp till toppen medans den andre skulle springa runt klippan och upp bakvägen för att sedan fira sig ner för klippan tillsammans.
Eftersom jag tar alla klättermoment så är uppåt så fick jag den stora äran att jumarera den ca 35 meter hög klippan. För varje drag jag gjorde så kom jag beroende på hur bra draget blev 2-10 cm varje gång. Ni kanske kan förstå att man känner sig lite frustrerad då om man ska ta sig 35 meter. Kämpade iallafall på och fick njuta av en underbar utsikt och så mycket mjölksyra i armarna att det hade räckt till att fylla varenda sjö i hela värmland. Efter att ha slitit i starx över 30 minuter kom jag tillslut upp. Det ni 35 meter på 30 minuter! inget hastighets rekord direkt =). Väl uppe var det som sagt var dags att fira sig ner igen. Med mjölksyra i armarna lyckades jag tappa prusik snöret som ska fånga upp en om man tappar repet. Detta innebar att jag satt fast precis på en klippavsats. Orkade inte heller dra mig upp lite för att lossa på knuten så klättertjejerna fick dra upp mig och sedan rigga om lite innan jag kunde göra ett nytt försök. Nu gick det bättre och det gick med en jäkla fart ner då det var frihängade rep i ca 30 meter. Fick bromsa lite på slutet då det började lukta bränt om handskarna =). Även far lyckades ta sig ner för sitt rep utan några problem.
Nu hade det gått några timmar sedan starten i Arvika så när vi åkte igenom metropolen Koppom så passade vi på att stanna vid Konsum och inhandla varsin tunnbrödsrulle och dricka. Den avnjöts snabbt och sedan bar det av vidare mot Köla kyrka. På denna sträcka hände det inte så mycket då det mest var landsväg. Och vi kom fram till Köla efter ca 8 timmar och 15 minuters cyklande.
Nästa del kommer imorgon onsdag!
